måndag 26 januari 2009

Det nya livet

Det nya livet som siktar mot beach 2009 går bra:-) Jag har för första gången i mitt liv varit på gym-introduktion och fått ett program att följa. Jag har också hittat tillbaka till min absoluta favoritform av träning: step up! Jag älskar musiken och inte minst utmaningen i stegen. När jag måste koncentrera mig på att få stegen rätt så ger jag liksom inte upp. Nu gäller det att hålla i! Jag lovar att rapportera. Vissa tjej-klassikervänner bör huka sig;-) Man vet aldrig vem jag anmäler till något lopp i sommar....

/Musse

Härlig måndag!

Måndagar är ganska tuffa dagar på jobbet. Jag har många lektioner och krävande klasser. I dag hade jag förberett arbete till mina fyror och femmor i form av "läs en text, svara på frågorna och måla fina bilder till". Ämnet var (fortfarande) svensk folkmusik. Jag trodde att de skulle lägga sig på govet och protestera. Det gjorde de inte! De arbetade lugnt och ordentligt och visade upp det ena fina arbetet efter det andra. Man blir ju förvånad! På samma gång som det var skönt att det gick så bra så bevisar det ju egentligen att vi fostrar våra elever till att fungera i vissa arbestsätt. Det här var en sorts undervisning som de kände igen: Läs-svara på frågor=de vet precis hur man ska göra. Att sitta på en stol i musiksalen är något annat. Det är ibland svårt och det kräver en annan typ av koncentration. Men visst vore det trist om man bara hade teoretisk musik? Då tappar det ju själva kärnan=glädjen. Eller?

/Musse

Helgens knäppaste

Ja, helgens knäppaste kommentar var nog i alla fall den ca 25årige tränaren som stod bredvid handbollsplanen då 10åringarna hade match. Hans favoritkommentar var: Kom igen nu gubbar, nu satsar vi!
Allvarligt talat! GUBBAR???? De är 9-10 år! Jag blir såå trött.... (ja, jag vet att det bara är en jargong, men jag blir trött i alla fall;-)

/Musse

onsdag 21 januari 2009

Ännu en VAB-vecka

Januari-mars är inte roliga månader med tre barn i huset. Vi lyckades hålla hösten frisk, men nu har det verkligen tagit fart med VAB-dagarna. Den här veckan är det storebrors tur att vara febrig och förkyld. Jag har varit hemma i två dagar och försöker att njuta av den oväntade ledigheten. Tyvärr så gör nattvak med sjuka barn att man inte orkar särskilt mycket. Tankarna går till jobbet och eleverna. Min terminsplanering har redan fått sig en knäck av dessa hemmadagar, men det löser sig väl framöver.
Jag fick en kommentar ang. mina musiklektioners längd. Vi har lagt upp det så här:
  • år 1-2 undervisas av klassläraren i musik (olika kvalitet, osäker på minutantalet)
  • år 3 har 40 minuter/vecka med mig (osäker på om det ligger minuter på klassläraren också)
  • år 4-5 har 60 minuter/vecka med mig
  • år 6-7 har ingen musik alls
  • år 8 har 60 minuter/vecka i en termin, halvklass
  • år 9 har 60 minuter/vecka hela året, halvklass

Jag skulle gärna ha de yngre eleverna också. Går omkring och klurar på hur jag ska få till det. Det är ju helt och hållet en kostnadsfråga antar jag. Kanske kan bli lättare att få igenom nu när det ska skrivas skriftliga omdömen?

/Musse

Skriftliga omdömen-igen

Vi får utbildning ang. skriftliga omdömen. Tre tillfällen per lärare i ca 3 timmar/gång. Det är ett företag som sålt sitt material till vår kommun. Jag är imponerad! Kanske inte så mycket över vad de presenterar utan mer över att de varit så smarta att satsa på detta! Det måste vara en lättsåld "produkt".
Tänk alla osäkra lärare som finns i Sverige just nu! Vi sitter på våra skolor och funderar över hur vi ska mäkta med att skriva omdömen i samtliga ämnen. Hur ska de utformas? Vad ska de innehålla? Hur ska de kunna bli lika mellan olika lärare och olika skolor? Hur blir det tydligt för föräldrar och elever vad som står? Ja, frågorna hopar sig och vi är beredda att ta emot all hjälp som vi kan få. För att inte få hysteriska lärare på halsen så har kommunen då köpt in tjänsten från ett företag som specialiserat sig på detta. Hur skriver man? Vad skriver man?
Föreläsaren är duktig. Hon ger ett lugnt och kompetent intryck. Hon lotsar oss fram i djungeln av lagtexter och råd från Skolverket. Vi ler och funderar, diskuterar med varandra och henne. Men i slutänden är det inte vi som bestämmer, eller föreläsaren, det rektorerna! Vi går ut från salen lika förvirrade som vi kom in. Var är mallen? Hur ska vi göra? Fritext eller kryss? Blandat? Jag träffar 200 elever i veckan... Alla ska ha omdömen minst en gång per termin. Om jag lägger 15 minuter per elev på att skriva (vilket långt ifrån alltid räcker) så blir det 50 timmar på en termin! Då vill man ju att det ska bli bra.

/Musse

torsdag 15 januari 2009

Komprimerad vecka

Eftersom vår lillebror varit hängig hela veckan så har jag och maken pusslat med tider för att få livet att gå ihop. Jag jobbade hårt månd-tisd och han fick jobba (säkert inte alls lika hårt;-)onsd-torsd. Mina musikelever blir verkligen besvikna när musiken blir inställd. Det är ju ett gott betyg, men det känns också som en börda eftersom jag inte vill vara borta...
På grund av detta så bestämde jag mig för att göra allt vad jag kunde för att alla skulle få sin musik den här veckan. Detta innebar att jag vissa lektioner fick ha flera klasser på en gång. I tisdags morse hade jag till exempel skolans tre år3-klasser samtidigt! Ca 65 elever! Snacka om effektivisering:-) Man får ju bara hoppas att inte skolledningen kommer på att det kan fungera . De skulle ju kunna spara en hel massa pengar på det!
Nåväl, kvaliteten skulle ju verkligen bli lidande i längden, men det kan fungera någon enstaka gång. Eleverna skötte sig exemplariskt trots att jag var helt och hållet ensam med dem alihop. Jag har så bra klasser! Vi sjöng på svenska och engelska (engelska sånger älskar de just nu eftersom de precis börjat läsa engelska), sjöng olika kanon, klappade rytmer mm. Helt bortkastat blev det ju faktiskt inte i alla fall.

Jag hade dessutom en år 4-klass tillsammans med en år 5-klass. Där märks det att det är ett år som skiljer! Fyrorna orkar inte alls 60 minuter lika bra som femmorna. Alla gjorde sitt yttersta och jag hade en bra lektion med dem också. Svensk folkmusik, prat om fäbodar och sången och musikens roll då och där. Svårt att hitta filmer om sådant. Lite konstigt tycker jag. Det borde väl vara lätt att göra? I stället får man leta på Youtube med lupp för att hitta vettiga saker att visa. Fram för bättre undervisningsmaterial i musik!

/Musse

tisdag 13 januari 2009

Nytt år, nya tag!


Det är inte bara jobbet som ska få sig en nystart. Jag gillar egentligen inte nyårslöften...de har en tendens att misslyckas. Nu har jag inte alls gett mig själv ett löfte, jag har gett mig själv ett gym-kort! Med hjälp av stöttande make ska jag ännu en gång ta tag i mitt tränande. Hösten var under all kritik på den fronten. Jag gillar egentligen att träna. Jag mår bra av att träna och min rygg behöver det verkligen! Visst är det ganska skumt att man ändå bara struntar i det och prioriterar andra saker? Jag ska bli såå snygg till beach 2009;-)

/Musse

Åren går!

För tio år sedan var jag trött, sliten, ganska sjuk men oerhört lycklig! Jag hade precis fått två små bebisar -en pojke och en flicka! Tre veckor för tidigt hade jag fått träffa de små sprattlande varelser som jag så ivrigt väntat på. Att de nu hunnit bli 10 år känns helt overkligt. Vi har firat dem som sig bör och NU känns det som terminen kan börja på riktigt. Fram till deras födelsedag är det mycket att fixa och förbereda. Nu när det är över så kan jag på ett bättre sätt koncentrera mig på jobbet. Vårtermin-here I come;-)

/Musse

tisdag 6 januari 2009

Det är nära nu-jobbet

Efter ett långt och avkopplande lov så börjar jobb-pirret kännas i kroppen. Huvudet startar (om än lååångsamt) och planeringen för de kommande dagarna börjar ta form. Det kommer att vara en del förändringar på skolan den här terminen. Ny rektor, några nya elever, en anings förändrade arbetstider och en och annan ny kollega. Det känns spännande och utmanande att komma tillbaka. Jag har några föreställningar som jag måste ta tag i omedelbart för att hinna få det klart i tid. Bl a har en av femmorna knåpat ihop en spök-förställning. Det blir en blandning av sång, dans, teater , bild mm. Spök-temat har de bestämt själva och innehållet har de valt ut tillsammans med mig. Nu gäller det bara att få ihop allt till en helhet!

Efter att ha vänt på dygnet och inte alls lyckats bra med att vrida tillbaka det i tid så känner jag mig faktiskt mest orolig över hur jag (och inte minst barnen!) ska kunna somna i kväll. För att inte tala om hur det känns i morgon bitti! Hjälp!

/Musse

lördag 3 januari 2009

Bara för barnens skull...

Jag är inte den som lägger alltför mycket tid på TV-spel och dyl. Jag tycker helt enkelt inte att det är tillräckligt roligt för att prioritera det tidsmässigt. Mina barn däremot älskar det! Jag vet inte hur många ggr jag sagt nej till spelande under lovet!
Favoriten just nu är Guitar Hero. Jag är sämst i familjen! Det svider lite att jag är så dålig: jag är ju MUSIKlärare! Borde man inte vara bra då? Detta har gjort att jag helt har avstått från att spela så att jag sluppit bli retad. När äldste sonen var på ett dåligt humör igår tänkte jag i alla fall att jag skulle muntra upp honom en aning. Jag erbjöd mig att spela mot honom så att han skulle få känna sig nöjd och glad. Naturligtvis vann han stort och blev mycket riktigt på gott humör. Så långt fungerade ju min plan bra! Vad jag inte alls hade räknat med var mitt eget engagemang! Utvilad och avslappnad på lovet så var det ju superkul! Jag spelade och spelade och spelade....till slut skickade jag ut familjen till skridskobanan...och fortsatte att spela själv! På kvällen när barnen somnat (natten) så spelade jag lite till mot maken. Hur ska det här sluta? Räknas det som kompetensutveckling för musiklärare??
Enda trösten är att jag vet att jag inte har tid när vardagen börjar igen. Då får det väl vänta till sportlovet eller så;-)

/Musse

En ny tid

Efter att i tio års tid ha vaknat relativt tidigt på morgnarna, helg som vardag, så är det plötsligt en ny tid i vår familj! Alla fem har vänt på dygnet under lovet och vi verkar kunna sova hur länge som helst på morgnarna! Att ställa väckarklockan har i flera år känts som en löjlig sak att göra eftersom tre små levande "klockor" väckt oss vare sig vi velat eller ej. Flera gånger under lovet har jag tassat upp vid tiotiden och skakat liv i barnen. De har hasat sig ur sängarna och sett ut som om klockan varit fem! Är det början på ett nytt liv?

Efter en ganska tuff och stressig höst så har det i alla fall känts ljuvligt att få vila ut och ta dagarna som de kommit. Nu börjar tankarna på jobbet så sakta pocka på uppmärksamhet och efter helgen så blir det nog några timmar av planering. Vi brukar börja vårterminen med en studiedag, men i år är det full fart från början. Vi har lektioner som vanligt på onsdag och studiedagen kommer senare i januari. Lite trist. Det är bra att få träffa kollegorna en stund innan eleverna dyker upp och dessutom hinner ju hjärnan komma igång om man får en dags planering. Det är väl bara att plocka fram rutinen antar jag;-)

/Musse