Jag har tillbringat kvällen på en fotbollsplan i närområdet. Den nioåriga sonen spelade match och naturligtvis vill man ju vara med och stötta. Men precis som flera gånger förut så gick jag efter matchen därifrån med en skämsklump i magen! Jag skäms över att tillhöra det gäng som kallar sig vuxna! Jag skäms över att stå bredvid planen tillsammans med mammor och pappor som ger varandra menande blickar och himlar med ögonen när något av barnen gör ett misstag.
Ett misstag!
Är det så konstigt att man inte är en fullfjädrad landslagsspelare när man är nio år? Att man gör en och annan felpassning plus att man kanske till och med släpper in ett mål!? Var tog: "Det är bara på skoj, bara en lek" vägen? Var finns glädjen i att bara spela?
Hur många talanger slutar i tidig ålder med sin idrott p g a att vi (vuxna) tar ifrån dem glädjen?
Jag skäms.
/Musse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar